här står jag som förut'

jag känner mig så ledsen och ensam.
det suger när saker tar slut.
att inte ha någon att sova jämte,
ingen famn att gråta i när allt känns hopplöst,
som nu..
håll om mig, någon.

patrik isaksson får hålla om mig i natt,
det blir bra.

jag kan inte äta'

jag känner mig alltid fruktansvärt hungrig,
men så fort något stoppas i käften,
som inte är godis,
vänder sig magen och jag får inte i mig en tugga till.
detta är värdelöst, ja.

är det kroppen eller huvudet det är fel på?
jag tror det är fel på hela mig.

ge mig hjälp tack.