tisdag 28 oktober 2008

jag ser handuken sakta faller ner, det är allt mina igensvullda ögon kan se'

det är ganska coolt hur en människa egentligen kan gå.

inget man tänker på,
men på fyllan är jag så galet facinerad av hur man håller sig uppe.
man vinglar hit o dit, men man står ta mig fan fortfarande upp på sina två små fötter
och benen rör sig fram o fram o bak o bak
utan att man ens tänker på vad fan man gör.

ungefär lika facinerande att armarna flyter när man badar badkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar