jag tittar på tv, eller inte. för jag har inga kanaler i sunklägenheten sune'

kvällsciggen är upprökt,
läkarbesöket är avklarat,
sockerkakan är bakad,
disken är diskad,
tvätten är tvättad,
fröken mary luktar inte illa längre för hon har duschat,
ännu en dag är avklarad och det är trevligt att jag och raring kan träffas utan problem.


det äckligaste som finns är när människor äter utomhus.
okej om man sitter på en bänk, i parken eller hötorgstrappan.
men på bussar och gående.. fy helvete.
alltid kommer den där äckliga köttslamsan från munnen ut,
slickar tag om ex korven, suger in den i munnen, tuggar frenetiskt
och sedan slickar sig runt munnen. urs och fy.
och äpplen.. man äter äpplen hemma, punkt.
äcklig luft som fisluft, som fastnar när man kommit halvägs runt äpplet.
saliven som rinner, dreggeldreggel.
jag vet att jag är en konstig och säkert irriterande människa att lyssna på
när jag pratar om mina äckelfobier.
men jag klarar inte av det, måste förklara hur jag känner och tänker,
men jag tror ingen riktigt förstår.
men magen krullar ihop sig till en liten boll och skriker;
spy kvinna, spy!
men nej, jag gruggar ögonen för att få bort den äckliga synen,
samma sak om någon äter i telefonen eller någon går förbi
och avger världens smaskljud i mitt öra,
då måste jag gnugga öronen så känns det bättre sedan.
nej, äta gör man när man har tid,
och inte i rusningen på tunnelbanan eller en smockfull buss.
tack!